Att få vara han

Trodde aldrig att jag skulle engagera mig i hårfrågan. Tillhör inte den generationens feminister. Har aldrig protesterat mot könsmaktsordningen med håriga armhålor (förresten är det sjukt jävla irriterande att "könsmaktsordningen" markeras som stavfel i skrivprogrammet"). Eller ibland har jag haft det, håriga armhålor, men det har bara blivit så, inte varit ett ställningstagande. Har till och med blivit irriterad på feminister som skuldbelägger andra kvinnor för att de vill raka sig, har tänkt ondsinta tankar som innehållit ord som medelklasstrams, och meningar som: har ni hört talas om ekonomisk ojämlikhet och sexualiserat våld. Så kan jag fortfarande tycka, om de feminister som lägger större vikt vid kvinnors möjlighet att leva upp till "bra och renläriga feminister" snarare än att samla så många kvinnor som möjligt för förändring. Men attityden om att man måste vara "snygg" som kvinna för att få öppna käften retar upp mig minst lika mycket. Och att snygga feminister är bättre feminister, värda att ta på ett större allvar, är en uppfattning som tycks förekomma lite här och där i dagens politiska debatt. Typ "Hej jag heter Ida och är rätt fräsig (har jag hört alltså) tror ni mig inte så fråga en kompis eller kolla min tjusiga bild, dessutom rakar jag armhålorna och skrattar åt sexskämt, sådetså! Får jag prata nu? Okej. Tackar! Men man ska förstås inte skryta. Och man får bara vara naturligt vacker. Det är många bollar i luften nu. Puh. Så jag tar avstånd från min tidigare utsago och lägger mig till med ett koketterande leende. För det är förstås förbjudet att vara annat än helt omedveten om sitt snygga men lagom sminkade fejs. Hett!

När könsmaktsordningen faller så kommer jag antagligen att fortsätta att raka mig. Känner att jag måste förklara och försvara detta. Men bestämmer mig för att skita i det. Den som undrar får hitta en annan hobby. Samtidigt så är det helt klart så att det uppfattas som enormt provokativt att inte göra det. Raka sig alltså. Det förklaras, satt i ett större sammanhang, bra här. Men jag blev, trots den insikten, chockad över hatets proportioner i samband med att armhålan gjorde entré i mellot. Det är inte enbart rättshaverister, det är grabbar från alla möjliga håll och kanter. Grabbar som uttrycker sig som nazisterna i kommentarsfälten på Newsmill. Grabbar som går i gymnasieklasser, pluggar på universitet eller jobbar på ICA. Trots att mäns våld och ekonomisk ojämlikhet är mina hjärtefrågor så kan jag inte låta bli att bli redigt förbannad på detta.

Hur begreppet "jävla äckel" användes i högstadiekorridorerna för att förklara att vissa tjejer var värdelösa kommer jag väl ihåg. Man var inget. Bara smuts. När orden vrålades ut av spruckna målbrottsröster. Som var kungar i deras egna riken. Jävla äckel, är nästan värre än hora. Eller är de synonymer? För att vara ett jävla äckel, behövdes inte mycket. En urringad tröja på fel person, en stringtrosa som stack upp ur brallan, en mage som hängde ut över byxkanten, en stark röst i klassrummet, en rak rygg och en tjej från arbetarklassen, en kyss osv. Ett jävla äckel kunde vara en oskuld eller skolans madrass. Ett jävla äckel kunde ofta vara någon som killen som vrålade det, själv hade haft sex med. Ett jävla äckel är tjejer som inte fyller den kvinnliga normen fullt ut. Gjorde man stora avbrott från denna, fick man räkna med konsekvenserna. Betala för sig. Äckelstämpeln kletades oftast fast på oss tjejer från arbetarklassen, den kvinnliga normen är också klassmärkt. Sällan var dom tjejer som fnittrade lite lagom, applåderade när killarna spelade innebandy och klädde sig i pikétröja och boxertrosor ett "jävla äckel". Nej höll man sig innanför ramen var det lugnt. Man förskonades. Plockade patriarkatspoäng genom att förakta de äckliga gapiga tjejerna. Sminkade sig naturligt, för att inte klumpas ihop med oss. Hororna. Jäkla strejkbrytare tänkte jag. Men ibland fick dom också en känga, om dom varit för fulla, hånglat för mycket, knäppt upp knapparna i pikétröjorna. Det kanske var ännu värre för dom förresten, dom hade inte ens några horsystrar att gråta ut hos. Blev förskjutna. Av kungarna och de andra drottningarna i piké. Hade ingen, till slut.

Män är aldrig äcklen, oavsett klass. Inte på samma sätt åtminstone. Dom går aldrig att avfärda och göra till lort på det viset. Spelar ingen roll hur mycket de brölar, hårar eller hånglar. Fatta vilken grej, att få leva så. Att få vara han. Med eller utan rakade armhålor.