måndag 19 mars 2012

Klass, kön, surrogat och moralen

Har problem med moraldebatten när det gäller surrogatmödraskap. Hade problem med moraldebatten när sexköpslagen debatterades. Det finns garanterat debattörer som motsätter sig surrogatmödraskap och förändringar av sexköpslagen främst utifrån en värdekonservativ moralisk utgångspunkt (t.ex. Kd). Det finns också de som landar i den motsatta slutsatsen i sakfrågan, med hjälp av samma moralism - i USA finns det gott om högerkonservativa anhängare till surrogat. Den debatt som man nu kan följa i Sverige är, bland annat därför, på många sätt förvirrande och märklig.

Att erkänna mänskliga känslor i debatten om surrogatmödraskap, anses av vissa synonymt med moralism. Att påpeka att det är kvinnor som bär barnet under en graviditet utmålas från en del håll närmast som ett biologistiskt vurmande, trots att det egentligen bara är fakta - ett konstaterande. Långt ifrån alla förespråkare av surrogat landar där. Men till de som gör det, har jag en del funderingar. Jag menar att en feminism som inte tar hänsyn till mänskliga känslor som en intressant, och viktig del av frigörelsekampen gör sig, i bästa fall, irrelevant.

Ibland uppfattar jag en väldigt liberal människosyn även inom arbetarrörelsen. Att människor ska skiljas totalt från sina kroppar, att detta är möjligt och önskvärt. Att känslor, såsom anknytning till barnet man bär, är konservativt svammel. Det oroar mig, eftersom grunden till att jag kämpar handlar om att frigöra känslorna, inte utplåna och förneka dem. Alla kvinnor känner inte likadant under en graviditet, men att en anknytning kan skapas till ett barn som du bär runt på i nio månader är väl inte särskilt konstigt? Det är inte heller moralism att säga det, tvärtom. Det har med kroppen och psykologin att göra, i ett för mig självklart samspel (däremot har jag svårt att tro att barnet får en anknytning till modern, så det stickspåret, som dyker upp ibland, hör inte till min argumentation).

Man kan säga mycket, men det finns ett flertal exempel på hur snett det gått i länder som infört surrogat, även altruistiskt sådant. I England är det inte så många som anmäler sig frivilligt till en gratis insats, som det innebär att bära ett barn i nio månader för att sedan lämna bort det. Därför har även det kommersiella nyttjandet av surrogat ökat i och med legaliseringen. Inte så konstigt när marknaden väcks. De nationer som toppar statistiken för att köpa barn av indiska surrogatmödrar är England och USA – trots att det är lagligt med ett altruistiskt surrogat i respektive länder. Det finns även exempel på hur kvinnor fått kontanter, husrenoveringar och andra ekonomiska ersättningar under bordet (hur ska man kontrollera att det aldrig kommer ske i Sverige, blir förstås följdfrågan). Den vanligaste surrogatmamman har arbetarklassbakgrund. Det är trots allt rätt slitigt att låna ut sin kropp under en så lång tid - inget för en kvinna i karriären.

Organisationen RFSL i Sverige säger sig även vilja utreda ett kommersiellt surrogatmödraskap. Sätter man bollen i rullning, så rullar den. Jag tror inte att det är konstigare än så. Andra vänder sig helt emot tanken om betalning för surrogat och ser inte kopplingen mellan kommersiellt och altruistiskt, trots exemplet med utvecklingen i England, som tydligt vittnar om kopplingen. De som förespråkar ett altruistiskt surrogatmödraskap vill inte förknippas med de som förespråkar ett kommersiellt. Det har jag respekt för - jag tror inte att dessa individer i hemlighet vill införa ett kommersiellt surrogat, tvärtom. Däremot tror jag tyvärr att det blir konsekvensen, oavsett syfte. Gränsdragningarna mellan ett kommersiellt och ett altruistiskt surrogat är glidande och därför är det svårt att inte diskutera båda samtidigt.

Ett av de vanligaste argumenten för surrogatsystemet, är att det finns kvinnor som vill bära ett barn åt någon annan. Jag menar att det inte är skäl nog för en legalisering. Stora delar av vår lagstiftning bygger på att skydda människor - ”de svaga” om man så vill. Det finns alltid individuella skillnader. Poängen är att med en sådan här lagstiftning så riskerar en del kvinnor att fara illa. Det är därför den inte ska införas - inte för att vi på förhand kan säga att ingen kvinna skulle vilja bli surrogatmamma. Vi vet, bland annat genom exempel från andra länder, att det med stor sannolikhet kommer att finnas kvinnor som kommer att fara illa. Vår lagstiftning är generell. Den bygger inte på lyckliga undantag. Det finns folk som kan använda narkotika en eller ett par gånger utan att lida av det, men trots detta så finns det lagar som reglerar just narkotika. Lagarna gäller för alla. Samma sak gäller sexköp - jag kan inte gå i god för att det inte finns en enda prostituerad som inte lider, men jag kan garantera att en stor andel gör det (inga jämförelser i övrigt här).

Organtransplantation och organhandel förs fram i debatten som ett argument. Man pekar på hur ett tillåtande av organtrandonation i Sverige också minskar en illegal handel. Men efterfrågan på organ är begränsad till ett behov, efterfrågan på barn är potentiellt hur stor som helst. Jag antar att jämförelsen används p.g.a. att det också kan kopplas till kroppen, men där slutar ju likheterna. En njure är en njure och ett barn är någonting annat. Du utvecklar till exempel sällan ett känslomässigt band till njuren.

Jag har inte sett några trevliga program på SVT om hur västerlänningar åker ner till andra länder och köper organ av fattiga. Det är helt enkelt inte socialt accepterat och det vore inte särskilt troligt att en allmänt respekterad förening i Sverige likt RFSL skulle få för sig att utreda kommersiell organhandel. När det handlar om surrogatbarn finns det däremot gott om lyckoreportage.

Jag förstår barnlängtan. Den kan vara väldigt stark. Det kan de flesta av oss inse och känna. Kanske är det därför det är så enkelt att se mellan fingrarna med konsekvenserna i den här frågan. Kanske är det därför det i delar av debatten blundas för att vi har ett klass- och könssamhälle där ”fria val” är relativt begränsade. Vi kan låta bli att se pengarna under bordet, eller till och med glädjas med den indiska surrogatmamman som genom att sälja ett barn kunde finanserna skolgången för sitt andra barn (exemplet kommer från ett program som sänts på SVT - ”Barn till varje pris”).

Jämförelsen med adoption kommer ofta upp. Även där tycker jag att man glömmer att adoption inte är problemfritt och att det självklart ofta sker mot föräldrarnas egentliga vilja. Bara för att barnet kommer till en bra familj betyder det inte att de biologiska föräldrarna inte saknar det. Men det är en redan befintlig situation där det oftast p.g.a. ekonomiska skäl blir omöjligt att välja att vara förälder. Valet står mellan adoption och ett liv på gatan. I en jämlik värld med en generös aborträtt skulle adoptionsfenomenet i princip vara obefintligt.

Den nya tekniken som innebär att man för in någons ägg i en annan persons livmoder, garanterar i princip att surrogatmodern inte kan ångra sig eftersom barnet inte är genetiskt hennes. Snacka om biologism. Den som bär barnet har ingen talan. De som bestämmer är ägg- och spermadonatorn. Det finns fall i USA där kvinnor som ångrat tvingats lämna ifrån sig barnet, eftersom de inte genetiskt är släkt.

Vi reglerar mycket som hör till det mänskliga livet. Det finns inte alltid en ”fri” vilja, därför är det viktigt att samhället sätter gränser. Det handlar om att skydda från utnyttjande. Att ändra sig när det par man lovat bort barnet till redan inrett barnkammaren, blivit lyckliga, är en teoretisk valfrihet. I praktiken är det mycket svårt – särskilt om det är någon man känner. I andra situationer har vi stor förståelse för att en nära relation knappast gör saker enklare eller bättre, detsamma gäller förstås detta. Att ändra sig om man redan fått pengarna under bordet är förstås i princip omöjligt.

Det är bäst att vara tydlig: jag är ingen kärnfamiljsfundamentalist. Många barn lever idag utan en av sina biologiska föräldrar som vårdnadshavare. Det är fullt möjligt att avsäga sig vårdnaden, det finns det ju gott om män som gör idag. Vill den biologiska modern inte vara vårdnadshavare är det inte omöjligt att lösa. Fler vårdnadshavare, assisterad insemination för alla möjliga familjebildningar och ett mer aktivt arbete för HBT-personers rätt att adoptera är viktigt för att lösa de mänskliga sorger som barnlöshet kan innebära (även om det i och för sig fortfarande i de flesta fall är heteropar som är ”kunder” till surrogatbarn). Det finns annat man kan göra än att lagstifta om att kvinnor avtalar bort vårdnaden innan barnet är fött. Visst finns det stora problem med att tillgodose människors barnlängtan. Jag vill själv ha barn och har en djup förståelse för vilken sorg barnlöshet kan innebära. Men lösningen på detta är inte surrogatmödraskap.

Jag pratade med min mamma om de här sakerna i bilen på väg till tåget. Hon sa: ”men tänk vad hemskt om jag skulle behöva säga nej till dig, om du inte kunde få barn. Jag skulle inte vilja bära ett barn och ge bort det till en släkting. Men att säga nej...”.

Jag förstår den känslan.

Just därför ska kvinnor inte behöva säga nej, det ska samhället göra åt oss.

22 kommentarer:

  1. Hej!

    Har du tänkt på att dagens lag som förbjuder surrougatmödraskap också sätter stopp för par som vill att ett ägg från den ene i paret ska provrörsbefruktas och föras in i den andre i paret?

    Frågeställningen är aktuell i minst två fall:

    Dels för par bestående av två kvinnor (t.ex. för att de vill skaffa två barn där de genetiskt är förälder till ett barn var, men ena kvinnan inte kan genomgå en graviditet av t.ex. hälsoskäl. Det kan också vara så att ena kvinnan inte kan genomgå graviditet av hälsoskäl medan den andra har något problem med sina ägg).

    Dels för FtM-transsuexella som väljer att frysa ned ägg och sedan genomgå underlivskirurgi. Bortsett från dagens idiotiska tvångssteriliseringslag så innebär dagens förbud mot surrogathavandeskap knäppt nog att en kille med transsexuell bakgrund (=FtM) inte får använda sina sparade ägg t.ex. för införande i sin fru.

    En annan typ av krokben som dagens lag också sätter stopp för är de fall där en kvinna i ett par utan problem kan genomgå en graviditet men har några problem med sina ägg, och därför vill skaffa barn genom egen graviditet men med donerade ägg (t.ex. ungefär som vid spermadonation).

    Oavsett vilka åsikter man har om de surrogatmödraskap som dominerar debatten så bör man ta ställning till de fall jag nämner. De må framstå som sällsynta specialfall men att höra att man är ett "för krångligt specialfall" är ingen vidare tröst för den/de som blir illa behandlad av samhället.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Så länge som den som bär barnet får vara vårdnadshavare har jag inget emot detta. I så fall kan man ändra lagstiftningen så att det fungerar,

      Radera
    2. Tillsammans med donatorn alltså. Om donatorn så önskar.Tror att det kan fungera så redan nu. men om inte, så ändra.

      Radera
    3. Svensk lag tillåter dock äggdonation, på samma sätt som den tillåter spermiedonation.

      Radera
  2. Tack för att du formulerade det så bra. Har också känt att en idealtyp lyfts fram av ett surrogatmödraskap som inte kommer vara den vanligaste formen. Det kommer vara svårt att undvika realiteten av att det blir fattiga kvinnor som agerar hyrda livmödrar åt rika. Man kan inte blunda för klass-implikationerna. Som du säger, samhället bör säga nej före vad som löper en stor risk att bli ytterligare ett intrång i kvinnors kroppsliga integritet.

    SvaraRadera
  3. Hej Ida!

    Vilken intressant artikel! Håller med om mycket av du skriver, men inte allt.

    Samma argument som du använder mot surrogatmödraskap, att kvinnor inte ska behöva säga nej, har även använts mot abort. Kvinnor skulle inte behöva fatta så svåra beslut, pressade av en man som inte ville ha barnet, utan samhället skulle bestämma detta svåra åt dem.

    Liknande argument har använts mot preventivmedel, om preventivmedel tilläts skulle kvinnorna få svårare att neka sex, alltså var det bäst att samhället förbjöd detta för att skydda kvinnorna.

    Det är dags att sluta omyndigförklara kvinnor! Men hur kan en göra det utan att kvinnor blir offer? Jag tror att det är fullt möjligt i vissa kontexter.

    En sådan kontext kan vara att varje kvinna som vill bli surrogatmamma, tillsammans med den/de som sedan ska ha huvudansvaret för barnet, genomgår en noggran utredning, liknande den som personer som vill korrigera sitt kön genomgår. En kan även hämta efarenheter från utredningarna av organdonationer.

    Med en lika noggran utredning som görs vid könskorrigering borde det gå att märka om det är kvinnans genuina vilja att bära fram ett barn åt t ex en syster, dotter eller nära vän.

    Bilden som målas upp av surrogatmamman är att hon MED NÖDVÄNDIGHET inte själv "har" barnet, och det är säkert det normala när par åker utomlands och anlitar en okänd mamma mot betalning. Men är detta DEN ENDA bild som får finnas? Efter att ha tagit del av erfarenheterna från en kvinna som ville, men inte fick, bära sin cancerbehandlade svägerskas barn, ser jag framför mig andra scenarion: surrogatmamman skaffar sig syskonbarn, kusiner till sina egna barn, eller kanske skaffar hon sig barnbarn. Hon "förlorar" alltså inte barnet, utan det finns kvar i hennes närhet, samtidigt som hon själv inte behöver ha huvudansvar för det.

    I artikeln tar du upp att vissa kan testa knark utan att bli narkomaner, men att detta inte är ett bra argument för att tillåta narkotika. Håller helt med dig där. Men samhället har inte totalförbjudit narkotika, det förekommer t ex helt lagligt på sjukhus, där det är kontrollerat av människor med sakkunskap.
    Analogin mellan narkotika och surrogatmödraskap behöver inte UTESLUTANDE göras åt förbudshållet, utan kan även göras åt andra hållet: under vissa speciella omständigheter kan såväl narkotikaklassad medicin som surrogatmödraskap vara tillåtet (och dessutom något gott, som hjälper människor.)

    Visst är kvinnor offer. Offer för våld, påtryckningar, sexhandel, diskriminering...you name it. Samtidigt är det dags att sluta omyndigförklara kvinnor i de kontexter där kvinnan inte är i beroendeställning.

    Klart att kvinnor kan utsättas för press att bära barn. Denna press känner en del kvinnor säkert av även då det gäller att bära fram egna barn, föräldrar och svärföräldrar som längtar efter barnbarn, ens partner vill ha barn men inte en själv...

    Men som jag ser det ingår det i de existentiella villkoren att man kommer att utsättas för påtryckningar. Människor kommer att vilja att man ska göra saker man inte själv vill. Hur hantera sådana situationer? Ska staten bestämma åt kvinnorna? Eller vågar vi låta det vara upp till kvinnorna själva att göra de viktiga, existentiella val, som allt som har med reproduktion att göra innebär? (När det gäller surrogatmödraskap, förstås efter noggrann utredning av de inblandades relationer, ekonomi, personligheter och mentala hälsa.) Får kvinnorna själva bestämma då?

    SvaraRadera
  4. nyliberalernas klass-blinda snack om valfrihet med kolonialisternas blinda öga= låt kvinnorna i Indien själva VÄLJA om de vill hyra sin livmoder. nej tack för sådana "framsteg".

    SvaraRadera
  5. Kanske var jag inte tillräckligt tydlig i mitt inlägg, eftersom Daniel inte tycks ha förstått att inlägget inte handlar om kvinnor i Indien utan om kvinnor i Sverige. F ö är jag emot kommersiellt surrogatmödraskap, hoppas det framgick. (En del saker ser jag som så självklara att jag glömmer att skriva ut dem.)
    Jag ser inte något varken kolonialistiskt eller nyliberalt i att erkänna kvinnors rätt att själva bestämma i existensiellt viktiga situationer, åtminstone inte sedan man utrett att det inte föreligger påtryckningar eller beroendeförhållanden.

    Däremot ser jag det som patriarkalt att förneka kvinnor den rätten.

    Vilka är "vi" att bestämma över "deras" huvuden? Om "de" inte är fattiga eller i en beroendesituation, varför skulle "de" inte kunna får träffa sina egna val?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag tycke att det är rätt svårt att "utreda" en sån sak. och som sagt påtryckningar och pengar under bordet är svåra att kontrollera. Vi gör en massa inskränkningar i människors liv, dessa är inte nödvändigtvis patriarkala el liknande. Jämförelsen med abort fungerar inte bättre än att jämföra med diverse annat. Det är inte samma sak helt enkelt.

      Radera
  6. Det är klart att det är svårt att utreda, men det finns också både människor och institutioner som är mycket bra på att utreda. Vad man väljer att tro om möjligheten att utreda, tror jag handlar om var man anser om surrogatmödraskap per se.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag tror det kan vara svårt att utreda vad nån "egentligen" vill. Kanske vet man det inte ens själv. Förrän det är försent. Med abort så är det ju just så att den som bär fostret ensam har den juridiska rätten att välja att göra abort, eller välja att inte göra det.

      Radera
  7. NU är det ju så, men det tog ett bra tag innan vi kom dit! Och innan var just argumentet att kvinnor skulle skyddas från så svåra val, och dessutom skyddas från påtryckningar.

    Det borde gå att utarbeta kriterier för när en person är såpass oberoende (ekonomiskt, känslomässigt m m) att valen den träffar är dens egna.

    Som du skrev i ett tidigare inlägg är inte alla inskräningar i människors liv patriarkala. Men jag anser att om vi inte tror att kvinnor generellt kan fatta - och stå för egna beslut i svåra existensiella frågor, och därför bör förskonas från detta, då är vi patriarkala, för det är så nära en omyndigförklaring av kvinnor vi kan komma. Typ "lilla gumman, vet du vad du vill egentligen? Det här är alldeles för svårt för dig att bestämma om, så därför har vi bestämt åt dig istället."

    SvaraRadera
    Svar
    1. Med det resonemanget kan vi ju tillåta sexköp också. Det handlar inte om "lillagumman" utan om de klass och könsordningar som vi alla är offer för.

      Radera
  8. PS, vill tilägga att när det gäller abort var det argument jag tog upp ovan bara ett av många! Men i just det argument mot abort jag tog upp finns en omtanke om kvinnan, som leder till minskad valfrihet för hennes del.

    SvaraRadera
  9. OK, jag inser plötsligt att ordet valfrihet har en nyliberal klang. Men det jag menar är inte valfrihet i den nyliberala bemärkelse som blivit så vanlig på senare tid, valfrihet att "shoppa" allt från tandkräm till vård och äldreomsorg. Det jag menar är istället något mycket djupare, nämligen valfrihet i bemärkelsen självbestämmande. Självbestämmande över den egna kroppen. En evig kvinnofråga. För mig är det mycket viktigt att kvinnor själva har rätten att bestämma över sin kropp i samband med graviditeter, både dem hon vill och inte vill genomgå.

    SvaraRadera
    Svar
    1. För mig med. Därför är jag emot både surrogat och sexköp. Oavsett om nån kvinna säger sig vilja göra det.

      Radera
  10. En mycket viktigt skillnad mellan surrogat och sexköp är att i sexköp är pengar per definition och alltid inblandat. Det behöver det inte vara i surrogat. Gör inte det någon skillnad? Om inte, i så fall varför?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det går inte att jämföra rakt av som sagt. Precis som det inte går att jämföra med abort. Det var därför jag skrev det. Däremot båda sakerna med kroppen att göra. Och kvinnor och dess kroppar blir utsatta för allt möjligt också i nära relationer, där pengar inte är inblandade. Jag tror, som sagt, att pengar kommer att blandas in. och jag tror tror att även om det inte gör det så finns det andra strukturer som kan göra det svårt att "välja fritt". Tex påtryckningar eller bara en vilja att göra någon man tycker om till lags.

      Radera
  11. Hmmmmm......det innebär en kvinnosyn där kvinnor inte skulle vara kapabla att stå emot påtryckningar......eller inte skulle veta "sitt eget bästa", utan istället göra någon annan till lags...dvs en inkompetensförklaring. Kvinnor får inte bestämma om detta själva, därför att de saknar kompetensen att veta vad som är bra för dem och vad de egentligen vill, alternativ saknar de kompetensen att stå upp för sin egen vilja.

    OK, om vi nu utgår från att kvinnor är inkompetenta i dessa avseenden, de är svaga och beroende, vet inte vad de vill och blandar ihop sina egna behov med andras, borde då inte en erfaren psykolog kunna upptäcka detta?

    Jag tänker fortfarande i termer av att sådant skulle kunna fångas upp, ungefär som man fångar upp att vissa personer som säger sig vija "byta kön" egentligen inte vill det. Kanske är det sådant som kan komma fram inom ramen för den utredning det beslutats om -vilka möjligheter har samhället/vården/proffsen att avgöra om en kvinnas önskan att bära en annan kvinnas barn är äkta eller inte?

    SvaraRadera
  12. Det finns ett annat skäl att inte jämföra med organdonation. Man klarar inte livhanken utan ett nytt organ. Men man kan få barn på annat sätt än genom surrogatmödraskap, t.ex. adoption. Och även om det ger livskvalitet, så står och faller inte livet med ett barn.

    Och jag håller med dig i allt du skriver.

    SvaraRadera
  13. Tycker du förenklar adoptionsfrågan. Det är för enkelt att säga att om vi bara hade en generös abortlagstiftning så skulle adoptionsfenomenet vara obefintligt. Så enkelt är det inte, det finns andra orsaker till att det uppstår en adoptionssituation, tex föräldrar dör, är oförmögna att ta hand om sitt barn eller liknande.


    Jag förstår inte heller om du vill förbjuda adoption med samma hänvisning som Surrogatmödraskap, dvs vi ska inte ha en lagstiftning som gör att människor far illa. Om det visar sig att det finns personer som far illa vid adoptioner, skall det då förbjudas?

    Jag tycker också att frågan är av moralisk art. Jag gissar att du har en moralisk hållning att människor inte ska fara illa. Moral är inte alltid värdekonservativ, den kan vara progressiv och nödvändig. Låt inte KD kidnappa och definiera det.

    SvaraRadera