Många säger kloka saker. Om klass.
Hjälper till att nyansera. Känner igen sig. Säger ifrån. Eller
håller med. Man kan konstatera att när vi pratar om det, så pratar
vi oftast om klassresan. Om hur det var förr. Men allra mest om hur
det blev sen. Genom klassresenärers ögon får vi uppleva
klassamhället. Dåtid. För hur skulle det annars gå till?
Någon misstycker. Arbetarrörelsen gav
mig en penna och nu får jag inte vara mig själv. Jag vill fortsätta
prata om det. Prata om mig. Du kanske tycker att det är futtigt. Att
prata om sig själv. Självupptaget och individualistiskt. Tar mig
själv på för stort allvar. Tar oss på allvar.
Jag tycker att den feministiska
bekännelselitteraturen är underskattad. Det personliga kan vara
politiskt. Inte enbart när det handlar om kön. Att prata om klass,
och egna upplevelser knutna till detta, skulle jag vilja att fler
gjorde. Det som bränner innanför. Att tala om våra villkor, inte
enbart genom diagram, utan också om det som finns framför
statistiken. En kollektiv bekännelse. Om människan. Om det
mänskliga. Och om det omänskliga. Om det som gör oss till
människor. Och det som inte gör oss till det. Befriar mig. En
liten stund. Vill tala om vanmakten och friheten. Tillsammans. Därför måste jag prata om det.
Så här skriver Stig Sjödin i
Näverbrev, om litteraturens uppgift: (inte för att jag skriver
litteratur alltså, men ändå).
Näverbrev
På en
konferens där kulturens roll
för
sjuttiosjunde gången åter utreds
får jag frågan
vad som egentligen är
litteraturens
uppgift.
Den tycks vara
outslitlig
och den känns
som sågspån i munnen.
Vad kan
litteraturen syssla med utom
det enda
uppdraget, visserligen självpåtaget,
som går ut på
att ihärdigt synliggöra
människorna,
allt de drabbas
av under den korta jordestunden,
arbetet,
lidandet, smärtan, nöden
lyckan,
saligheten, kärleken?
Finns det andra
och större ämnen
så är jag
beredd att städsla mig
och få stryk i
spalterna för att jag inte räcker till
Nu tycker ju jag att det är alldeles för mkt teoretiskt snack inom V.Jag tror att man vinner mkt mer sympati på att lyfta fram praktiska frågor.såna som folk förstår.Ett exempel.Vi tjejer har ofta lägre lön än killar Orättvist Javisst Men inte nog med det det.Vi har också mer utgifter för vi måste köpa mensskydd varje månad.Nu har man sänkt restaurangmomsen så att dom rika kan smörja kråset billigare på lyxrestaurangerna.Detta är en skitreform.Men föreslå att åtminstone momsen tas bort på mensskydd o ännu hellre också subventioneras så är vi många tjejer som blir glada och V får en klart praktisk profilNåt som folk förstår och förhoppningsvis sympatiserar med.
SvaraRaderaSen tycker jag man skulle gå in mkt mer för kollektivt boende a la 70 talet.För oss som pluggar blir det ju avsevärt mkt billigare o mera praktiskt än att tvingas betala dyrt för studentlägenhet om man överhuvudtaget kan få tag på ngn.Varför är det ute att bo ihop några stycken?? Det främjar ju både hjälpsamhet ,vanskap och solidaritet samtidigt som det ger trygghet och gemenskap.Det borde vara officiellt sanjtionerat att vi ska kunna välja vilken samlevnadsform som helst.Så V borde ju liksom mp verka för att äktenskapet blir såväl antals som könsneutralt.Jag delar lägenhet med 2 andra tjejer + en kille.Det fungerar hur bra som helst.Inga sk könsroller här inte.När man bor ihop som vi så lär man sej snabbt att inte fixera sej så över sitt utseende
Om man inte har chansen att se hur andra människor ser ut nakna så får man inga referensramar och tror att man måste se ut som modellerna i Elle eller Vogue.Vi värnar som om biologisk mångfald.Men varför ska det inte gälla våra egna kroppar då. Varför ska man gå omkring o vara missnöjd med sina bröst när det för det mesta inte behövs?Och varför ska nakenhet vara så tabubelagt? Man går ju inte fram o kysser ngn bara för att man ser vederbörandes mun.
Så ge teorierna mindre utrymme! Låt praktiska frågor som betyder ngt få mera utrymme Och då har du fler röster.Fram för ett liv i full och naturlig jämlikhet.Man klarar sej utmärkt utan såväl BH,bikini som pyjamas
Kram på dej Ida