Många säger kloka saker. Om klass. Hjälper till att nyansera. Känner igen sig. Säger ifrån. Eller håller med. Man kan konstatera att när vi pratar om det, så pratar vi oftast om klassresan. Om hur det var förr. Men allra mest om hur det blev sen. Genom klassresenärers ögon får vi uppleva klassamhället. Dåtid. För hur skulle det annars gå till?
Någon misstycker. Arbetarrörelsen gav mig en penna och nu får jag inte vara mig själv. Jag vill fortsätta prata om det. Prata om mig. Du kanske tycker att det är futtigt. Att prata om sig själv. Självupptaget och individualistiskt. Tar mig själv på för stort allvar. Tar oss på allvar.
Jag tycker att den feministiska bekännelselitteraturen är underskattad. Det personliga kan vara politiskt. Inte enbart när det handlar om kön. Att prata om klass, och egna upplevelser knutna till detta, skulle jag vilja att fler gjorde. Det som bränner innanför. Att tala om våra villkor, inte enbart genom diagram, utan också om det som finns framför statistiken. En kollektiv bekännelse. Om människan. Om det mänskliga. Och om det omänskliga. Om det som gör oss till människor. Och det som inte gör oss till det. Befriar mig. En liten stund. Vill tala om vanmakten och friheten. Tillsammans. Därför måste jag prata om det.
Så här skriver Stig Sjödin i Näverbrev, om litteraturens uppgift: (inte för att jag skriver litteratur alltså, men ändå).
Näverbrev
På en konferens där kulturens roll
för sjuttiosjunde gången åter utreds
får jag frågan vad som egentligen är
litteraturens uppgift.
Den tycks vara outslitlig
och den känns som sågspån i munnen.
Vad kan litteraturen syssla med utom
det enda uppdraget, visserligen självpåtaget,
som går ut på att ihärdigt synliggöra
människorna,
allt de drabbas av under den korta jordestunden,
arbetet, lidandet, smärtan, nöden
lyckan, saligheten, kärleken?
Finns det andra och större ämnen
så är jag beredd att städsla mig
och få stryk i spalterna för att jag inte räcker till
Nu tycker ju jag att det är alldeles för mkt teoretiskt snack inom V.Jag tror att man vinner mkt mer sympati på att lyfta fram praktiska frågor.såna som folk förstår.Ett exempel.Vi tjejer har ofta lägre lön än killar Orättvist Javisst Men inte nog med det det.Vi har också mer utgifter för vi måste köpa mensskydd varje månad.Nu har man sänkt restaurangmomsen så att dom rika kan smörja kråset billigare på lyxrestaurangerna.Detta är en skitreform.Men föreslå att åtminstone momsen tas bort på mensskydd o ännu hellre också subventioneras så är vi många tjejer som blir glada och V får en klart praktisk profilNåt som folk förstår och förhoppningsvis sympatiserar med.
SvaraRaderaSen tycker jag man skulle gå in mkt mer för kollektivt boende a la 70 talet.För oss som pluggar blir det ju avsevärt mkt billigare o mera praktiskt än att tvingas betala dyrt för studentlägenhet om man överhuvudtaget kan få tag på ngn.Varför är det ute att bo ihop några stycken?? Det främjar ju både hjälpsamhet ,vanskap och solidaritet samtidigt som det ger trygghet och gemenskap.Det borde vara officiellt sanjtionerat att vi ska kunna välja vilken samlevnadsform som helst.Så V borde ju liksom mp verka för att äktenskapet blir såväl antals som könsneutralt.Jag delar lägenhet med 2 andra tjejer + en kille.Det fungerar hur bra som helst.Inga sk könsroller här inte.När man bor ihop som vi så lär man sej snabbt att inte fixera sej så över sitt utseende
Om man inte har chansen att se hur andra människor ser ut nakna så får man inga referensramar och tror att man måste se ut som modellerna i Elle eller Vogue.Vi värnar som om biologisk mångfald.Men varför ska det inte gälla våra egna kroppar då. Varför ska man gå omkring o vara missnöjd med sina bröst när det för det mesta inte behövs?Och varför ska nakenhet vara så tabubelagt? Man går ju inte fram o kysser ngn bara för att man ser vederbörandes mun.
Så ge teorierna mindre utrymme! Låt praktiska frågor som betyder ngt få mera utrymme Och då har du fler röster.Fram för ett liv i full och naturlig jämlikhet.Man klarar sej utmärkt utan såväl BH,bikini som pyjamas
Kram på dej Ida